På andra sidan Atlanten / The other side of the Atlantic
Måndag morgon 8:50 / Monday morning 8:50
Efter söndagens långa resa från Göteborg landar jag i ett regnigt Boston och det var skönt att vara framme. Det var mycket väntan och stå i kö under resan och det kändes väldigt långsamt för jag reste ensam den här gången. Ett par timmar försenad satt jag i hyrbilen och körde iväg från flygplatsen. Då kom glädjeruset farande genom kroppen. Nu är jag här igen, härligt! Jag struntade i kartan och Never lost som finns i bilen. Det är nya vägar till och från flygplatsen så jag körde på känn och tänkte att bara jag hittar väg 1 och 95 norr ut så borde jag komma ihåg hur man kör hem till pappa Eddie i Kingston i New Hampshire. Bara ett felaktigt vägval men det gjorde inget och jag kom fram halv åtta på kvällen som beräknat.
Min syster Lee låter mig få sova i hennes rum i en stor härlig säng. Vad jag inte räknat med var att hennes bruna Labrador Missy ska dela säng med mig. Men det har gått bra, hon ligger stilla.
Tidskillnaden på sex timmar gör att jag var pigg som en mört klockan fyra i morse. Jag har ju min dator med mig så - inga problem alltså. Det blir släktträff senare i eftermiddag så jag satt och plockade fram bilder och porträtt som jag hoppas släkten ska kunna identifiera för mig. Vi ska hem till min pappas kusin Ann och jag har med mig Gevalia kaffe från Sverige, det brukar uppskattas. Pappa har fått ett par konserver Matjessill, det tycker han om.
After Sunday's long journey from Gothenburg I landed in a rainy Boston and it was nice to be there. There was much anticipation and wait in line during the trip and it felt very slow because I traveled alone this time. A couple of hours late, I sat in the rental car and drove away from the airport. Then came the joy intoxication procedure through the body. Now I'm here again, wonderful! I ignored the map and NeverLost found in the car. There are new roads to and from the airport, but I drove by touch, and thought that only I can find route 1 and 95 north, so I ought to remember how to drive home to daddy Eddie Kingston in New Hampshire. Just one wrong choice but it did nothing and I arrived half past seven in the evening as planned.
My sister Lee let me sleep in her room in a big bed. What I do not count on was that her brown Labrador Missy to share a bed with me. But it has gone well, she lies still.
The time difference of six hours doing that I was wake at four o'clock in the morning. I have my computer with me so - no problem then. It is family reunion later this afternoon so I sat and picked up pictures and portraits which I hope the family will be able to identify for me. We are going home to my dad's cousin Ann and I will have Gevalia coffee with me from Sweden, it is usually appreciated. Dad has had a few canned Soused herring, he likes that.
Efter söndagens långa resa från Göteborg landar jag i ett regnigt Boston och det var skönt att vara framme. Det var mycket väntan och stå i kö under resan och det kändes väldigt långsamt för jag reste ensam den här gången. Ett par timmar försenad satt jag i hyrbilen och körde iväg från flygplatsen. Då kom glädjeruset farande genom kroppen. Nu är jag här igen, härligt! Jag struntade i kartan och Never lost som finns i bilen. Det är nya vägar till och från flygplatsen så jag körde på känn och tänkte att bara jag hittar väg 1 och 95 norr ut så borde jag komma ihåg hur man kör hem till pappa Eddie i Kingston i New Hampshire. Bara ett felaktigt vägval men det gjorde inget och jag kom fram halv åtta på kvällen som beräknat.
Min syster Lee låter mig få sova i hennes rum i en stor härlig säng. Vad jag inte räknat med var att hennes bruna Labrador Missy ska dela säng med mig. Men det har gått bra, hon ligger stilla.
Tidskillnaden på sex timmar gör att jag var pigg som en mört klockan fyra i morse. Jag har ju min dator med mig så - inga problem alltså. Det blir släktträff senare i eftermiddag så jag satt och plockade fram bilder och porträtt som jag hoppas släkten ska kunna identifiera för mig. Vi ska hem till min pappas kusin Ann och jag har med mig Gevalia kaffe från Sverige, det brukar uppskattas. Pappa har fått ett par konserver Matjessill, det tycker han om.
After Sunday's long journey from Gothenburg I landed in a rainy Boston and it was nice to be there. There was much anticipation and wait in line during the trip and it felt very slow because I traveled alone this time. A couple of hours late, I sat in the rental car and drove away from the airport. Then came the joy intoxication procedure through the body. Now I'm here again, wonderful! I ignored the map and NeverLost found in the car. There are new roads to and from the airport, but I drove by touch, and thought that only I can find route 1 and 95 north, so I ought to remember how to drive home to daddy Eddie Kingston in New Hampshire. Just one wrong choice but it did nothing and I arrived half past seven in the evening as planned.
My sister Lee let me sleep in her room in a big bed. What I do not count on was that her brown Labrador Missy to share a bed with me. But it has gone well, she lies still.
The time difference of six hours doing that I was wake at four o'clock in the morning. I have my computer with me so - no problem then. It is family reunion later this afternoon so I sat and picked up pictures and portraits which I hope the family will be able to identify for me. We are going home to my dad's cousin Ann and I will have Gevalia coffee with me from Sweden, it is usually appreciated. Dad has had a few canned Soused herring, he likes that.
Kommentarer
Trackback
