SwedGenTour 2012

 

 

Vi hade en stressig resa för det var kort om tid mellan alla flygbyten så vi har fått rusa fram på Arlanda och Newark. Vi hade visserligen landat 15 min tidigare än beräknat på Newark men det var långa köer i passkontrollen. Men det var ingenting emot när vi fått vårt bagage och såg köerna i tullen. Alla som stod där var lite rätt upprörda till desperata och de var stenhårda på att inte släppa några öre. Uppdelningen var i två köer från var sitt håll och den tulltjänstemannen som vi skulle passera, han trodde han var på ett kafferep. Lugn som en filbunke, småpratade med alla och hade hur mycket tid som helst i världen. Han titta på alla oss flera hundra som stod i kön som om vi var luft. Den andra tullaren han visste att här gäller det att snabba på men dit kunde vi inte gå.

 

Vid ett bedjande bl. a från mig om att vi har bråttom så var svaret, vi ska ordna mer personal. Jo, de gjorde de, efter 20 minuter och då kom det en till.

  

Vi kom så småningom vidare till nästa kö och fick lämna bagaget för nästa flyg. Ny säkerhetskontroll långt bort igenom, nu var det kö igen och 15 min tills planet skulle lyfta. Jag fick tag på en kontrollant så vi kunde komma lite längre fram i kön, tack och lov. Av med skorna, igenom med allt pick och pack, dator ut ur väska osv och så packa ner allt igen springandes med oknutna skor till flyget som är naturligtvis längst bort av alla plan. Anneli och Anna-Lena hack i häl, vi hann, vi sjönk ner på våra platser och hämtade andan. Svetten rann, vi var trötta och vi bara satt och stirrade rakt fram tills pulsen kommit ner på lågvarv igen.

 

När vi landat i Boston sa vi - ingen mer stress, hyrbilen väntar på oss. Allt bagage kom fram utom Anna-Lenas. De skulle komma med nästa flyg och vi valde att vänta den knappa halvtimmen. Som kompensation fick vi 20 dollar att äta för på ”au bon pain”,

 

Med allt vårt bagage bar det iväg till hyrbilen för en halvtimmes färd till Brockton söder om Boston.

 

Senare i veckan ansluter Olof till oss tre tjejer.

 

We had a stressful flight because it was short on time between all flight changes so we have had to rush at the airport Arlanda and Newark.

 

We landed 15 minutes ahead of schedule at Newark but there were long queues at passport control. But there was nothing compares to when we got our luggage and saw the queues at customs. All people in line were a little upset to desperate. No one lets thru before another, the officers were hard about that.

 

The division was in two queues from opposite directions and the customs officer that we had, he thought he was at a garden party. Calm like a bowl of curds, chatted with everyone and had all time in the world. He looked at all of us in the line, we were several hundred people and the look he gave us was like we were air to him. They will get more customs officer they told us and after 20 minutes one more showed up.

 

We eventually came to the next queue and had to leave our luggage for the next flight. New security, lots of people and 15 minutes until take off. I got hold of a controller and with my bagging eyes we got a little further ahead in the queue, thankfully. All the stuff and shoes got thru scanning, running to the gate with untied shoes and the gate was farthest of them all. Anneli and Anna-Lena was just behind me. We came just before they closed the boarding. We fall down on our seats, the sweat was running, we were tired and waiting for the pulse and breathe to come down and getting back in normal again. 

 

When we landed in Boston, we said - no more stress, our rental car is waiting for us. All luggage’s arrived, except Anna-Lena’s. It would come with the next flight and we chose to wait for it, only 30 minutes.  As compensation, we got $ 20 to eat something at "au bon pain";

 

With all our luggage we went to the rental car for a half hour ride to Brockton south of Boston.

 

Later on the week Olof will join three girl of us.